Direktlänk till inlägg 12 mars 2012
Ja nu har jag varit dålig på att blogga igen så nu blir det ett lååångt inlägg. I torsdags var det skola som vanligt, men dagen blev ändå lite annorlunda då det plötsligt dök upp en kvinna med ett litet barn som sa sig vara mamman till två barn på barnhemmet. Det visade sig att det stämde, men hon hade inte träffat dem på mnga år, när hon lämnade sina söner var den minsta pojken endast ett år gammal. Men idag dök hon alltså upp och dessutom med ett till barn. Den mista pojken som inte mindes henne som också har en lättare utvecklingstörning förstod nog inte riktigt, men blev mycket glad att få träffa sin mamma. Den äldre pojken som äri 13 års åldern var inte lika glad och ville först inte träffa henne, han var väldigt upprörd över att se henne efter dessa år. Det var många blandade känslor från alla denna dagen och som vi förstod så var troligtvis inte syftet med att mamman kom till skolan att spendera tid med sina barn utan att ta få hjälp med socialarbetaren på skolan att ta tillbaka ett hus hennes förra man ägt innan han dog.
I fredags var det fotbollsturnering på skolan, de äldsta barnen spelade, eller rättare sagt de äldsta pojkarna. Flickorna får inte spela, de säljer inte ens fotbollsskor till tjejer i sportbutikerna, men det var ändå en roligt dag då dessutom två andra skolor var inbjudna, så det var verkligen liv i luckan då elever och lärare hejade på barnen. I fredagskväll tog vi det sedan lugnt, kollade bb som är vår kvällsunderhållning och sedan sängen hyfsat tidigt för att bege oss iväg på en heldag med shopping med mera under lördagen.
Vid 9 tiden så hämtade Annettes (sköterska/socialarbetare/alltiallo på skolan) chaufför Kamal upp oss. Han körde oss sedan hem till Annette där vi först fick kolla in henne och hennes mans fina lägenhet. Den var stor och mycket vacker med mycket vackra inredningsdetaljer och på innergården fanns det en pool alla lägenheter hade tillgång till. Efter detta satte vi oss i bilen igen och det bar iväg till det största templet i Chennai som heter Kapaleeswarar temple, som är ett gammalt shiva tempel.
På parkeringen utanför ingången till templet. Tempel i indien är ingn byggnad man går igenom utan är ett område man går in på. Framför se man själva ingången.
Ingången
Man får inte gå in i tempel med skor på, så dessa var vi tvugna att sätta undan.
Närbild på en av de fina figurer som pryder den enorma entren (första fotot) vid entren på detta höga mästerverk finns exakt 10 000 figurer.
Själva arkitekturen sägs vara runt 300 - 400 år gammal, men själva templet kom till 1500 talet. Enligt historien så var det ursprungliga templet byggt på 500 talet men blev förstört och sedan byggdes detta.
Dessa sju punkter symboliserar de sju shakra punkter (energipunkter) man har i kroppen.
Under tiden vi besökte templet så förbereddes dessa kannor inför morgondagen. Då de skulle fyllas med mjölk som sedan skulle offras till guden/gudarna och mjölken drack de sedan så den ej gick till spillo.
Minns ej riktigt vad detta var, men det handladenågot om att de kom ut heligt vatten från denna som sedan människorna hällde lite över dig.
Här framför de guldprydda föremålen och arkitekturen så fick endast det högsta kastet be, de kallas för brahminer.
Denna brahmin var den enda som fick gå innanför räckena och man kan se på honom att han är brahmin då han bär det där tunna bandet över vänster axel.
Vacker golvmålning
De här cirklarna symboliserade planeterna, och dessa har en ganska stor inverkan vad vi förstått på de indiska äktenskapen. Det är beroende på dessa som äktenskapet är okej eller inte, och sen hade det med nummer att göra också. Mycket info och svårt att förstå, så annorlunda jämfört med hemma. I Indien så sker arrangerade äktenskap bland indier, och då är det familjer som sammanför killen och tjejen, sedan är det bara att gilla läget. De som i regel har engelskpratande familjer (vad jag förstått), eller familjer som ser lite lättare på detta, kan ibland få gifta sig av kärlek, men också arrangerade, men då får de kanske tt år på sig att gilla varandra och trivs de inte så får de tacka nej.
Heliga kor, instänga mitt i templet.
Sånna här kunde man hänga upp om man önskade sig barn.
Dessa band knöt man om man önskade få gifta sig.
Entren
Entren
Entren
Detta är jag och Frida tillsammans med guiden som ganska snabbt visade oss igenom templet.
Efter tempelbesöket så gick vi in i en butik sidan om där de sålde tyger och lite allt möjligt. Frida köpte ett jätte vacker mösntart äkta siden tyg som hon skall ha till gardiner i sin nya lägenhet, det kostade 350 svenska kronor för 2,5 meter, ganska billigt, och jag köpte lite annat smått och gott (vill inte berätta allt för mycket då jag kommer ge bort en del saker jag köper). Efter detta var det tänkt att vi skulle gå en runda på marina beach, stranden i Chennai som tusentals chennai bor besöker varje helg för att få känna de svala vindarna. Men tyvärr var det väldigt varmt och klockan började bli mycket så vi åkte istället och kollade igenom bilen.
Gigantsik strand
Vi kommer alla ihåg tsunamin 2004 och hur många som dog i thailand, många svenskar, men man skall inte glömma att Indien också drabbades mycket hårt, bara indiens fastland, i delstaten Tamil nadu, där jag och Frida befinner oss just nu, fick bekräftat nästan 7800 döda, på bara fastlandet! Minst 380 000 männsikor i Indien förlorade sina hem.
Vi åkte med bilen längs de slumområden som fortfarande finns kvar sedan tsunamin.
Trots att det gått så många år så ser det fortfarande ut såhär, vilket beror på att människorna helt enkelt inte har råd att bygga upp det igen.
Här har dock några nya hus börjat byggas.
Såhär ser många hus fortfarande ut efter flodvågen.
Ja det var många tankar även kring detta. Efter detta åkte vi vidare för att inhandla lite lunch då klockan redan närmade sig 1. Vi handlade en slags kycklingkorvs bulle som faktiskt visade sig vara riktigt god. Vi stannade även till i en ekologisk butik där Annett handlade lite grönsaker. Efter detta begav vi oss sedan hem till annette för att äta vår lunch och ta lite vila. När klockan sen snabbt blivit 3 begav jag och Frida oss för att handla sovenirer, vi åkte till två olika butiker där vi båda hittade lite olika roliga saker. När vi gjort detta var klockan nästan 5 och då släppte kamal av oss vid Express avenue, ett gigantiskt köpentrum där vi skulle roa oss. Vid 9 begav vi oss hem igen, trötta, men inte riktigt belåtna, vi hann inte in i alla affärer men vi fick faktiskt handlat en hel del, bland annat lite fina indiska saker till mig själv, och lite billiga levis kläder. Precis innan vi gick fick vi även syn på vero moda, och vi blev helt knäckta eftersom vi skulle åka, sprang snabbt in och såg att priserna var som hemma så då gjorde det inte lika mycket. haha. Med trafik och allt runt omkring var jag och Frida hemma vid 10 igen och då orkade vi inte göra många knop. Vi kollade givetvis bb sen blev det sängen.
I söndags var det en lugn dag då vi sov länge och tog det lugnt, vi tänkte egentligen vi skulle åkt till stranden om vi orkat, men det gjorde vi inte. Så jag skrev på mina rflektioner som snart skall in och tog det allmänt lugnt.
Idag var jag ändå dödstrött, den där shoppingdagen tog nog mer krafter än jag trott, så man var lite seg i skolan tyvärr, men nya tag imorgon helt enkelt.
Christine
Ja, då var man hemma i Sverige igen. Varför jag inte berättat något här var då det skulle bli en överaskning, skulle överraska familj och vänner. :) Flygbiljetterna hem var bokade sedan ett tag tillbaka och varför vi flög tidigare var eftersom vår pr...
I lördags var vi iväg och simmade med barnhemmet igen, det fanns sponsorpengar som var speciellt ägnade till en utflykt, så badet passade bra. Barnen fick träna lite mer på simning och vänja sig mer vid vatten. Alla barnen var verkligen jätte duktiga...
Idag fick vi lite sovmorgon jag och Frida, skönt var det. Sedan tog vi det bara lugnt, städade lite bland annat. Vi tänkte egentligen åkt till en lite souvenir shop men den var stängd idag så kanske vi åker dit en annan dag. I eftermiddasgs sedan så ...
Nu är snart min tid i Indien slut, och jag personligen kan inte längre ta emot sponsorpengar. Detta pågrund av att det tar lite tid innan man vet vad man kan lägga pengarna på och sedan tar det tid att verkställa. Däremot så kan man fortfarande spons...
Nu är snart min tid i Indien slut, och jag personligen kan inte längre ta emot sponsorpengar. Detta pågrund av att det tar lite tid innan man vet vad man kan lägga pengarna på och sedan tar det tid att verkställa. Däremot så kan man fortfarande sponsra skolan genom att sätta in pengar direkt in på deras konto, även där kan man skriva om man har ett speciellt syfte med pengarna man sätter in.
Pg: 14 68 41-2 (Mikael Gislen)
Om ni har några frågor går det bra att mejla mig på:
christine.paulsson0006@stud.hkr.se
Här under finns namnen på de som valt att sponsra.
Andreas Paulsson
Cecilia Paulsson
Jörgen Paulsson
Annette Olsson
Anna Flärd
Eva Ragneus och arbteskamraterna på Atos Medical AB
Emma Jönsson
Kurt Andersson
Susanne Andersson
Markus Andersson
Kristian Andersson
Tusen tack!