Tänkte visa er lite bilder på lägenheten vi bor i just nu! Vi bodde i en lite sämre lägenhet de första dagarna men fick sedan flytta upp till denna. Trots detta är det ju ändå inte alls som hemma, men ändå helt okej, det gäller att vänja sig.

Såhär ser det ut när man kommer in i lägenheten, det första man möts av, ett "vardagsrum" med en liten soffa ett litet bord, några andra stolar.

Här är återigen soffan en bokhylla och man ser lite av toalettdörren och vår vattentunna, med friskt vatten (mycket viktigt här!!!)

Såhär ser det ut från andra hållet, alltså så man ser ytterdörren, vi har även ett lite skrivbord, som kan komma väl till hands.

Ser inte riktigt hela köket, svårt att få med på en bild, men det är ett litet kök med de saker man behöver, en kyl och liten frys, gas spis med två plattor, lite köksredaks osv.

Dett är vårt handfat, till höger ligger köket, till vänster ligger toaletten och bakom är "vardagsrummet".

Detta är då toaletten, också en dålig bild då man inte kan få med så mycket, men det är iaf en västerländsk toalett, och där är en liten dusch som endast spolar kallvatten. brrrrr. men det duger! kan tänka mig att det blir skönt sen när vi får 45 grader varmt. ;)

Utanför vår lägenet.

Utanför vår lägenhet.

Såhär ser det ut i vår lägenhet, lite sjabbigt om man jämför med hemma, men ändå helt okej. Tyvärr har jag glömt fota vårt sovrum, men ville delge er lite fler bilder nu när jag äntligen lyckats ladda upp några! :) ligger även bilder på det förra inlägget nu!

Christine

Idag var det dax för min och Fridas andra skoldag. upp för att ta bussen klockan 8, vi trodde vi hade missat den, och kände, smidigt första dagen, men vi väntade lite och snart dök den upp. väl på skolan var det dax för de vardagliga rutinerna, bön, sånger och sedan samlas i klassrummen. I den klassen vi skall vara i ett tag hade de matematik första passet. Det är ganska stor skillnad på vad barnen kan kunskapsmössigt tyvärr i denna klass. I helklass kan man få en tro om att de är jätte duktiga på att räkna allihopa, tyvärr märker man ganska snabbt att några knappt kan räkna alls. Detta pass var därmed en utmaning, när man märkte hur svårt det var för vissa barn. Det var inte alls anpassat till dem och de fick aledles för avancerade uppgifter.

Andra passet bestod av Tamil, deras hemspråk, där kunde vi inte göra så mycket, men kunde kolla på alla deras bilder där de målat i bokstaven a på deras språk. det var många tankar som flög i huvudet idag, bland annat kring en 10 årig flicka som går i 5-6 års gruppen eftersom hon aldrig gått i skolan. hon har precis lärt sig hur man håller i en penna för att kunna skriva. Hon kan ingen engelska och han därmed inte vara med riktigt på lektionerna, då alla lektioner undervisas med engelska. När det är dax för deras hemspråk kan hon inte heller vara delaktig och skriva bokstäver i sin bok, eftersom hon inte fått någon bok ännu, då hon endast gått på skolan en vecka. det är mycket svårt att kommunicera med henne, man får använda tecken så gått det går, och hon är väldigt blyg. Mycket att fundera över kan jag lova!

Efter skolan fick vi hjälp av våra "hyresvärdar" som även har hand om barnhemmet som ligger i samma hus vi bor i, med att hjälpa oss att finna en "Taylor" så vi kan sy upp våra fina nyinköpta tyger till indiska vackra kläder. Det är ett urgulligt par som är jätte duktiga på engelska och som gärna hjälper till. Vi gick en runda på gatorna, tillsammans med deras son och en flicka från hemmet som de ser till lite extra, då hon inte har någon familj alls. varken föräldrar syskon eller morföräldrar. de andra barnen på hemmet har kanske en förälder, men har inte råd att ha handeom dem, så de hälsar på istället och ringer sina barn ibland. Men denna flícka har verkligen ingen, tyvärr är hon är långt ifrån ensam om att ha det såhär.

Nu har vi ätit och jag måste snart ta tag lite i skolarbete... usch.. men men skall göras! :)

Är verkligen jätte ledsen, men av någon anledning är det super svårt att ladda upp bilder, skall försöka ta tag i problemet så snart som möjligt...

Christine

OBS! gick ej att ladda upp bilder på bloggen idag :( skall försöka lägga upp dem på facebook istället, så kolla där, de ligger offentligt så alla kan se. :)

Det blev ingen resa till tygmarknaden igår, då Frida kände sig lite dålig. Hon dras tyvärr med en förkylning som hon fick redan hemma i Sverige. Idag var det istället dag för att ta oss iväg till tygmarknaden. Vi var dock ganska nervösa då vi på egen hand skall ta oss en ganska lång bit i stan, utan att egentligen veta riktigt var vi skulle. Efter frukost kollade vi igenom kartan och en lapp med lite beskrivningar på som vi fått av det svenska paret som också bor här just nu. De har hjälpt oss jätte mycket, något vi uppskattar något
enormt utan dem hade vi inte kommit långt! Tack tack!

Vi tog oss ut till den stora vägen en liten bit ifrån lägenheten, tror de kallar den hundred feet road. Där fick vi sedan stå och vänta på att ”rätt” taxi skulle komma förbi och stanna till.

Det finns i princip tre olika taxi man kan ta, två olika cheer aouto, där man delar taxi med fler personer och sedan finns det auto som man bara kan sitta ett par-tre personer i. Cheer autos är billigast och körganska långt för cirka 10-20 rupies (1,5 – 3 svenska kronor).

Frida i en share auto.

När de stannade till fick vi så gott vi kunde förklara att vi skulle till en större korsning i Tirumangalam som tar cirka 20 minuter att åka till. Det roliga med indier är att de nickar inte på samma sätt som hemma. I Sverige nickar vi ja till saker genom att nicka upp och ner med huvudet, indierna nickar med huvudet åt sidan, alltså vänster till höger (undrar om ni förstår), det är i alla fall väldigt likt hur vi nickar nej till något, så det blir lätt missförstånd. Men vi lyckades ta oss till Tirumangalam och därefter var vi tvungna att ta ytterligare en cheer auto vidare till Phanteon road och the cotton market. Där fick vi även hjälp av tre kvinnor som glatt hjälpte oss med att komma på rätt cheer auto så vi skulle komma rätt. Vi råkade dessutom hamna mitt i en mindre krock, som slutade bra, som tur var!

En liten krock.

Indier är ett mycket vänligt folk som gärna hjälper till. De kommer dessutom gärna fram och pratar och hälsar om de kan engelska och frågar var man kommer ifrån. Det var en krånglig och ganska lång väg till tygmarknaden och vi tvekade nästan på att vi skulle komma rätt. Men vi lyckades faktiskt, efter att ha lyckats ta oss över de galet trafikerade gatorna så hittade vi tyg marknaden direkt. Vi hade lite grand föreställt oss ett paradis med tyger på båda sidor gatan, så långt ögat kunde nå. Nu var det inte riktigt så, det var på en sida av vägen och det var ingen jätte lång sträcka, men ändå lyckades vi köpa på oss massor av tyger. Jag köpte tyg till tre par indiska byxor och kanske fyra indiska tröjor.  Det fanns massor av fina tyger så det var svårt att välja och det var dessutom svårt att passa ihop så det matchade något sånär.

massor av fina tyger! :)

En meter tyg kostade mellan 60-120 rupies vad vi hörde, vilket motsvarar cirka 8,5 – 17 svenska kr, ganska billigt med andra ord. Kommer besöka den markanden fler gånger för att köpa hem mer tyger att ha med hem, och ha till väskor och gardiner tillexempel. Efter att ha strosat omkring på marknaden och köpt några påsar med tyg, fotat några glada försäljare var det återigen dags att ta sig hem.Vi lyckades ta oss tillbaka till tirumagalam där det blev lite problem då det är en stor korsning där de dessutom bygger om. Men återigen fanns det en mycket snäll indier som kunde prata god engelska som hjälpte oss att komma över vägen och sedan på rätt cheer auto hem igen.

När vi var tillbaka där vi hoppade på från början kom nästa jobbiga situation, att ta sig över den korsningen. Där bestämde vi oss för att följa några indier hack i häl när de gick över, de förstod att vi gjorde det och de hjälpte oss att komma ordentligt över. Vi känner oss galet stolta över att vi tagit oss en sådan lång bit i staden och sedan hem igen, på nästan egen hand, vi själva är imponerade! Efter denna utflykt var vi tvungna att gå in och handla lite i affären och sedan gick vi för att ta ut pengar och sedan för att handla kvällsmat, det var flera stycken som gärna ville vara med på foto.

Christine

Igår var det dags för oss att åka till skolan för första gången. Klockan ringde vid 7 imorse och sedan på med kläder, packa väskan och käka frukost. Skolbussen som går till skolan går precis utanför lägenheten,
vilket är perfekt, den går klockan 8 och 9 varje morgon. Väl framme på skolan lite innan 9 samlades barnen och ”föreståndaren” för att be tillsammans (skolan har lite kristna inslag), sjunga sånger, bland annat en välkomstsång för mig och Frida. Efter denna samling var det fria aktiviteter kan man säga tills de
barnen som kom med den senare bussen skulle anlända. När alla barnen hade anlänt var det dags att sätta igång lektionerna, alla barnen gick till sina olika klassrum (kan nämna senare vad alla klasser, heter, kan de ej utantill ännu). Klassrummen var i stil med vår lägenhet, väldigt kalt och enkelt, snålt inredda jämfört med svenska klassrum (i regel) och även om det var förskoleålder på en del barn så befann sig alla i klassrum. De yngre barnen hade givetvis inte lektioner riktigt som de äldre, men inte heller så mycket ”fri” lek. Jag och Frida fick vara med på förmiddagen på lektioner bland 4,5, och 6 årings gruppen, där de var indelade i bra och dåliga grupper, lite skillnad från hemma. Sedan var det lunch, stark mat givetvis, och vi fick äta med fingrarna, lite små äckligt, men men. på eftermiddagen fick vi en guidning runt på skolan och träffa alla klasser och alla lärare. Bussen hem sedan gick både 14.30 och 15.30, vi tog den senare och hoppade av tidigare för att testa åka en cheer auto, (eller hur det stavas) en sorts taxi bil man delar med fler människor. Det gick jätte bra, vi klarade oss helskinade hem. Tyvärr har jag ej tagit bilder på skolan än, men det kommer, och bilder på barnen får vi ej ta. Idag lördag ska jag och Frida försöka ta oss lite närmre in till stan för att gå på tyg marknaden, så vi kan köpa lite tyger för att sedan sy upp. Förhoppningsvis är dessa kläder lite svalare att gå i sen när det blir 45 grader varm . Skall ta massor av bilder där idag, får se när jag hinner uppdatera bloggen igen, tyvärr blir det inte jätte många bilder helelr, tar sån tid. men ska göra mitt bästa!

Christine

I tisdags morse bar det iväg på riktigt. Mötte upp Frida inne i Malmö vid 9 för att tillsammans sedan ta tåget mot Kastrup. Efter farväl av familj påbörjade vi våran resa. Det var ganska tungt på tåget, men försökte se det positiva. Väl inne på Kastrup fick vi vänta ett tag eftersom vi valde att vara där i god tid, så vi strosade runt och började ladda upp. Planet lyfte cirka 14.30 och efter några riktigt obehagliga luftgropar och en lite små läskig landning senare  på Dubais flygplats var vi ”halvvägs” framme. Dubais flygplats var galet stor och riktigt ”snoffsig” och även där fick vi ganska mycket dö tid till nästa flyg då vi anlände till Dubai tidigare än planerat.

 
Frida laddar upp i Katsrup!

Dubais snoffsiga flygplats!

Flygresan mellan Dubai och Chennai var nästintill hemsk, luftgropar under i princip hela resan gjorde att maten på planet inte lockade så mycket. Värt att nämna om båda flygsträckorna var att det var fina flygplan
med skärm att kolla film på och spela spel på framför var och en. Det var tyvärr lite trångt så det blev inte många minutrar i sovandes tillstånd.

Någon varm handduk man skulle tvätta sig med eller något!

Väl framme i Chennai fick, vi oss en smärre chock, flygplatsen såg väldigt omodern ut och omgivning vi kunde skymta genom fönsterna såg inte trevligare ut.  Efter många om och men fick vi tillslut tag på våra väskor och ett toalettbesök var på sin tid, där kom andra chocken, vi var egentligen beredda på det men drömde om annat. Hur som helst så var toaletterna hål i golvet (någon skulle efterlikna en västerländsk toalett), men väldigt äckliga toaletter.

En privatchaufför hämtade upp oss på flygplatsen och sedan bar det iväg mot lägenheten vi skall bo i. Det tog cirka en timme dit och berodde på trafiken, de kör som galningar, några trafikregler tror jag knappt
de följer och istället för att kolla döda vinkeln tutar man om man är på väg att köra om. Det tutades hela tiden kan jag säga, och motorcyklisterna var tokigare än alla andra. Det var mycket vanligt att nästan hela familjen satt på samma motorcykel och oftast hade ingen av dem hjälm.

Vägskyllt vid vägbygge, genus? njae.

När vi väl kommit av bilen märkte vi hur varmt det var, det  var ingen brännande sol men ändå varmt, varmare än man är van vid i alla fall, och denna värmen anser indierna vara kallt… Framme vid lägenheten kom den tredje chocken, det var inte det vi hade förväntat oss. Mycket enkelt, kala väggar, lysrörs lampor, tolaett = hål i marken, tältsängar, ödlor på väggen, kök i en annan lägenhet, gaskök, alltså allt annat än hemma. Det kommer nog ta ett tag att vänja sig vid detta, men man får kämpa. (bilder på lägenheten kommer senare)

Vi kollade in lägenheten och sedan fick vi lite hjälp av en svensk tjej som bor i samma hus, om var man kan handla mat, var man vågar äta mat ute på gatan, var man tar ut pengar, var man handlar myggsprej och lite andra praktiska saker. Sedan var vi tvungna att gå och lägga oss och sova några timmar, vi åkte hemifrån tisdag morgon och landade i Indien tidig onsdag morgon, och utan någon sömn på planet. Kan säga att vi somnade snabbt! När vi vaknade pratade vi mer med den svenska tjejen sen gick vi och handlade ochladdade på ett indiskt telefonkort så vi kunde höra av oss hem. Resten av kvällen har varit väldigt seg, huvudet har varit tungt och man har tänkt mycket på de där hemma, så en film fick sedan sättas igång för att avleda de tankarna lite.

Christine

Nu är det snart dax, tåget mot Kastrup och sedan flyg till Indien via Dubai, snart, ja snart är vi iväg!

Börjar bli riktigt nervös nu, det är så mycket man ska tänka på, ta kopior på pass, visum och flygbiljetter, fixa med några papper flygbolaget krävde, beställa personbevis på engelska från skatteverket för att kunna köpa kontantkort och mycket, mycket mer. I onsdags morse var jag och Frida på det sista mötet med vår handledare på skolan innan avfärd. Vi gick igenom vad vi ska ha för personliga mål att uppnå under praktikperioden, nödvändiga böcker vi måste ta med, omdömesblanketter och lite annat. Efter detta mötet tog jag och mamma bilen till Nova Lund för att shoppa lite inför resan. Det är så mycket man känner att man behöver ha med sig, kanske är de inte så nödvändiga, men jag tar det säkra före det osäkra. Om ni inte redan visste det, så är det galet dyrt att handla på apoteket! Det var något jag märkte när jag gick därifrån med en hel påse med tabletter för eventuella magproblem, värktabletter, solkräm och diverse andra saker. 

Men det största problemet under denna shoppingtur var att hitta byxor/shorts som går över knäna. Eftersom man varken får visa axlar eller knä i indien så behövdes bland annat detta och tyvärr är jag ute i helt fel tid. Därmed fick jag inte heller tag på solglasögon som jag också behövde. Får se hur jag löser detta, får förhoppningsvis tag på något ganska snabbt efter vi kommit fram. Resväska var också något jag var tvungen att köpa, också något som svider i plånboken, dessutom behövdes det en stoooor väska :) men vi hittade det tillslut. Fick även tag på lite ljusa t-shirts och värdehandlingsväskor att ha pass och dyligt i, som man alltid kan ha med sig. 

Kvar att göra är att växla pengar, men frågan är hur mycket? Jag har verkligen ingen aning, enligt Forex är det inte formellt tillåtet för en turist att föra in rupier i landet, så jag får växla till Dollar. Jag ska också få tag på lite pocket böcker som man kan ha med ner ifall det blir några långtråkiga stunder, de tar inte så stor plats heller. Det svåraste som är kvar är dock själva packningen, att verkligen komma ihåg att packa det man tror man kommer behöva. Svårt att föreställa sig vad det finns att köpa för saker där nere, som man likabra kan köpa där istället för att ta med sig härifrån. Men men, man lär sig alltid något!

Ja, tiden verkligen springer iväg, snart bara en vecka kvar innan jag åker, tisdagen den 24 åker jag, förhoppningsvis får mamma ledigt från jobb och då kör mina föräldrar mig till Malmö station där jag möter upp Frida. Sedan åker vi därifrån mot Kastrup (får inte glömma att ladda på pengar på jojo kortet) planet lyfter 14.00! 

SPÄND AV FÖRVÄNTAN! :)

Intalar mig själv att detta kommer gå aldeles utmärkt, men ibland undrar man vad tusan man gett sig in på, men det ska nog bli bra ändå! Gör jag inte det kommer jag ångra att jag inte tog chansen. Så nu kör vi!

Christine