OBS! gick ej att ladda upp bilder på bloggen idag :( skall försöka lägga upp dem på facebook istället, så kolla där, de ligger offentligt så alla kan se. :)

Det blev ingen resa till tygmarknaden igår, då Frida kände sig lite dålig. Hon dras tyvärr med en förkylning som hon fick redan hemma i Sverige. Idag var det istället dag för att ta oss iväg till tygmarknaden. Vi var dock ganska nervösa då vi på egen hand skall ta oss en ganska lång bit i stan, utan att egentligen veta riktigt var vi skulle. Efter frukost kollade vi igenom kartan och en lapp med lite beskrivningar på som vi fått av det svenska paret som också bor här just nu. De har hjälpt oss jätte mycket, något vi uppskattar något
enormt utan dem hade vi inte kommit långt! Tack tack!

Vi tog oss ut till den stora vägen en liten bit ifrån lägenheten, tror de kallar den hundred feet road. Där fick vi sedan stå och vänta på att ”rätt” taxi skulle komma förbi och stanna till.

Det finns i princip tre olika taxi man kan ta, två olika cheer aouto, där man delar taxi med fler personer och sedan finns det auto som man bara kan sitta ett par-tre personer i. Cheer autos är billigast och körganska långt för cirka 10-20 rupies (1,5 – 3 svenska kronor).

Frida i en share auto.

När de stannade till fick vi så gott vi kunde förklara att vi skulle till en större korsning i Tirumangalam som tar cirka 20 minuter att åka till. Det roliga med indier är att de nickar inte på samma sätt som hemma. I Sverige nickar vi ja till saker genom att nicka upp och ner med huvudet, indierna nickar med huvudet åt sidan, alltså vänster till höger (undrar om ni förstår), det är i alla fall väldigt likt hur vi nickar nej till något, så det blir lätt missförstånd. Men vi lyckades ta oss till Tirumangalam och därefter var vi tvungna att ta ytterligare en cheer auto vidare till Phanteon road och the cotton market. Där fick vi även hjälp av tre kvinnor som glatt hjälpte oss med att komma på rätt cheer auto så vi skulle komma rätt. Vi råkade dessutom hamna mitt i en mindre krock, som slutade bra, som tur var!

En liten krock.

Indier är ett mycket vänligt folk som gärna hjälper till. De kommer dessutom gärna fram och pratar och hälsar om de kan engelska och frågar var man kommer ifrån. Det var en krånglig och ganska lång väg till tygmarknaden och vi tvekade nästan på att vi skulle komma rätt. Men vi lyckades faktiskt, efter att ha lyckats ta oss över de galet trafikerade gatorna så hittade vi tyg marknaden direkt. Vi hade lite grand föreställt oss ett paradis med tyger på båda sidor gatan, så långt ögat kunde nå. Nu var det inte riktigt så, det var på en sida av vägen och det var ingen jätte lång sträcka, men ändå lyckades vi köpa på oss massor av tyger. Jag köpte tyg till tre par indiska byxor och kanske fyra indiska tröjor.  Det fanns massor av fina tyger så det var svårt att välja och det var dessutom svårt att passa ihop så det matchade något sånär.

massor av fina tyger! :)

En meter tyg kostade mellan 60-120 rupies vad vi hörde, vilket motsvarar cirka 8,5 – 17 svenska kr, ganska billigt med andra ord. Kommer besöka den markanden fler gånger för att köpa hem mer tyger att ha med hem, och ha till väskor och gardiner tillexempel. Efter att ha strosat omkring på marknaden och köpt några påsar med tyg, fotat några glada försäljare var det återigen dags att ta sig hem.Vi lyckades ta oss tillbaka till tirumagalam där det blev lite problem då det är en stor korsning där de dessutom bygger om. Men återigen fanns det en mycket snäll indier som kunde prata god engelska som hjälpte oss att komma över vägen och sedan på rätt cheer auto hem igen.

När vi var tillbaka där vi hoppade på från början kom nästa jobbiga situation, att ta sig över den korsningen. Där bestämde vi oss för att följa några indier hack i häl när de gick över, de förstod att vi gjorde det och de hjälpte oss att komma ordentligt över. Vi känner oss galet stolta över att vi tagit oss en sådan lång bit i staden och sedan hem igen, på nästan egen hand, vi själva är imponerade! Efter denna utflykt var vi tvungna att gå in och handla lite i affären och sedan gick vi för att ta ut pengar och sedan för att handla kvällsmat, det var flera stycken som gärna ville vara med på foto.

Christine

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, då var man hemma i Sverige igen. Varför jag inte berättat något här var då det skulle bli en överaskning, skulle överraska familj och vänner. :) Flygbiljetterna hem var bokade sedan ett tag tillbaka och varför vi flög tidigare var eftersom vår pr...

I lördags var vi iväg och simmade med barnhemmet igen, det fanns sponsorpengar som var speciellt ägnade till en utflykt, så badet passade bra. Barnen fick träna lite mer på simning och vänja sig mer vid vatten. Alla barnen var verkligen jätte duktiga...

Idag fick vi lite sovmorgon jag och Frida, skönt var det. Sedan tog vi det bara lugnt, städade lite bland annat. Vi tänkte egentligen åkt till en lite souvenir shop men den var stängd idag så kanske vi åker dit en annan dag. I eftermiddasgs sedan så ...

Nu är snart min tid i Indien slut, och jag personligen kan inte längre ta emot sponsorpengar. Detta pågrund av att det tar lite tid innan man vet vad man kan lägga pengarna på och sedan tar det tid att verkställa. Däremot så kan man fortfarande spons...

  Inlägg med många bilder! :)     Det arbetar ett par på skolan som bor precis intill, deras hund har fått valpar och en dag fick vi se dessa sötnosar.               Påvägen till och från skolan så stannade vi också en d...