I söndags var tanken att jag och den nya volontären skulle åka till stranden för att bada och sola, men av olika anledningar, balnd annat på grund av vädret så blev det inte av. Istället åkte vi till ett köpcentrum som ligger en bit ifrån som heter Spencer Plaza. Detta köpcentrum var ganska stort, med tre våningar och massor av små butiker, och många sålde exakt samma saker. Jag köpte två olika indiska väskor, en till Frida och en till mig, sedan lyckades jag också hitta pasta, något som inte är det lättaste att hitta.

Indisk Barbie

Matt butik

Undkom riset denna kväll och käkade istället lite pizza från pizza hut, mums!

En mamma som väldigt gärna ville att jag skulle ta en bild.

Det har varit ett väldigt tjatande på de här kläderna :P så nu skall jag äntligen visa dem, ni kan ju försöka låta bli att kolla på fortfarande bleka mig, och kolla in kläderna istället, en hel dress sydde sömmerskan upp för 150 rupies vilket är cirka 22 kronor.

Här tog jag istället ett par leggings då det är lite bekvämare än de armhålshöga byxorna är. :)

En mamma till två barn på skolan säljer billiga smycket, jag har inte kunnat hålla fingrarna i styr och har köpt en hel del för att kunna matcha mina nya indiska kläder. De jag köpt har kostat mellan 12 - 15 rupies paret, vilket är 1,8 - 2,2 kronor.

Igår kväll blev jag riktigt rädd kan jag lova. Frida hade gått och lagt sig och jag satt vid datorn, klockan var ungefär tjugo över 10 indisk tid. Rätt som det är så knackar det på vår ytterdör, ganska hårt, och jag som sitter en meter ifrån blev riktigt rädd och hoppade upp, Frida som låg i rummet bredvid hörde inget. Det slutade knacka, men snart knackade det igen, så höll det på och sedan började det knacka på fönstret till sovrummet och sedan dörren och sovrummet igen. Jag var riktigt rädd och Frida var nog också lite rädd. Människan sa ju inte sitt namn utan fortsatte bara knacka, hårdare och hårdare och eftersom det är så lyhört och alltid ljud ifrån gatan så kunde vi inte avgöra varifrån vi hörde röster, utanför vår dörr eller gatan. Tillsut efter cirka fem minuters bankande så ropade någon: its Rachel, alltså den nya volontären, kunde hon kanske gjort lite tidigare. Riktigt läskigt och sen kunde inte jag sova ordentligt den natten. Det är nämligen så att hon bor där nere och där är inget kök så hon delar det med oss här uppe, men när klockan är över 10 kan man väll låta bli.

Kan också berätta att vi funnit röda larver/maskar, cirka 3- 6 mm långa, i vårt kranvatten som vi misstänker efter att samtalat med folk på skolan är mygglarver. Spännande! Detta betyder att vi kokar vattnet när vi skall duscha och måste kolla igenom så där inte är någon i vattnet, ganska äckligt, men om det är mygglarver så är de ialla fall inte farliga, men ändå obehagliga.

På fredag eller lördag är det dax för de mindre barnen på skolan att åka på utflykt, det är tänkt att de skall åka till ett nöjesfält. Men som jag nämnt tidigare så är det endast de barn som har råd som får följa med, de andra får stanna hemma, och barnhemsbarnen är redan sponsrade. Jag har kännt att jag gärna skulle vilja sponsra några barn så de kan följa med, mitt stora problem har varit att välja vem man skall låta följa med. Man vill ju självklart att alla skall följa med, men det är så många barn man får sponsra då. Jag pratade därför med läraren i vår klass och frågade henne vilka barn som har det riktigt tufft hemma och som aldrig haft chansen, eller aldrig kommer få chansen att åka på någon form av aktivitet utanför skolan. Jag fick då till svar att det fanns två flickor i våran klass samt deras syskon. Båda flickorna har jag nämt kort tidigare i bloggen.

Den ena flickan och hennes storebror bor tillsammans  med deras mamma och mormor, pappan har dött - alkoholism. Mamman och mormorn jobbar båda, men de jobbar som städerskor, vilket är väldigt dåligt betalt. Det är dessa barn som lärarna skickar med ris hem för de har så lite med pengar att de inte har råd med mat. Den andra flickan som har det tufft har dessutom två småsyskon, en lillebror och en lillasyster, den äldsta är 10 den minsta 3 och pojken vet de inte åldern på (tyvärr är det ofta så, många barn som inte vet hur gammla de är). Dessa barns föräldrar är båda alkoholiserade och skilda och bor tillsammans med ny fru/make, men dricker fortfarande. Barnen har blivit lämnade och får numera tak över huvudet och mat av en kyrka, som dock inte kan hjälpa dem länge till och tyvärr finns det inte fler platser på barnhemmet. Båda dessa flickor är väldigt härliga och jag bestämde mig för att, ur egen ficka sponsra dessa fem barn så de kan få en upplevelse de aldrig kommer glömma. Sponsringen är inte dyr, en resa kostar 200 rupies, för alla - 1000 rupies vilket är cirka 143 kronor. Givetvis skulle man vilja sponsra många fler barn, men de är tyvärr alldeles för många. Svårt att avgöra om jag gör rätt eller fel, men jag känner mig nöjd med detta. Det var riktigt kul att se barnens reaktioner när läraren berättade för barnen att de får följa med på resan, de blev jätte glada, tog i hand och tackade och sprang och gjorde "high five" med sina klass kompisar att de skulle få följa med, kul!

Tyvärr har denna dagen varit lite små känslig, har fått reda på fler barn och deras bakgrunder och man tror knappt sina öron när man får höra. 4 systrar som bor tillsammans med sin mamma då pappan lämnat dem,  mamman jobbar för att försörja dem, tyvärr bor de väldigt fattigt ändå, i en enrumshydda på ett område med många alkoholiserade människor. Två pojkar - syskon, som hittades på gatan, där de satt och åt sand för att överleva, pappa och mormor fanns i livet när de började på skolan, men de kunde ej ta hand om dem, nu har både mormor och pappa dött, dessa pojkar har fått platser på barnhemmet. En pojke vars mamma blir misshandlad av mannen, mamman vill lämna bort sina barn till barnhemmet så hon kan lämna mannen och försörja sig själv och barnen, men inga platser finns på barnhemmet. Någon pojke vars pappa sitter i fängelse. Någon flicka vars föräldrar stuckit, så mostern tar hand om dem. Ja det har varit en tuff dag helt enkelt...

Men fick också reda på att många barn har sponsorer från olika länder, vilket gjorde en på lite bättre humör. Det fanns två kvinnor på besök från sverige idag, Karlskrona och de skulle sponsra fler barn, de hade redan barn de sponsrade och sedan skulle de "välja" barn som vänner hemma i Karlskrona ville sponsra. Kan förstå hur kul det var för dessa kvinnor att komma ner och få träffa barnen de sponsrar och få se deras liv, de såg både skolan och skulle senare på eftermiddagen få träffa barnen hemma.  Vill man sponsra ett barn på skolan så betalar man cirka 150 kronor i månaden, detta betalar hela barnens skolgång, vilket är bland annat, skoluniform, bussresa, skolböcker och skollunch. Pengar som verkligen behövs, pengar som föräldrarna kämpar med att få ihop, dessa pengar kan de behöva till mat istället.

Ikväll har vi också varit på barnhemmet och hjälpt barnen med sina läxor, sedan blev vi också bjudna på mat, vilket var trevligt. Snart blir det sängen för att orka med morgondagen, imrogon skall vi dessutom till sjukhuset igen för ett återbesök.

Christine

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, då var man hemma i Sverige igen. Varför jag inte berättat något här var då det skulle bli en överaskning, skulle överraska familj och vänner. :) Flygbiljetterna hem var bokade sedan ett tag tillbaka och varför vi flög tidigare var eftersom vår pr...

I lördags var vi iväg och simmade med barnhemmet igen, det fanns sponsorpengar som var speciellt ägnade till en utflykt, så badet passade bra. Barnen fick träna lite mer på simning och vänja sig mer vid vatten. Alla barnen var verkligen jätte duktiga...

Idag fick vi lite sovmorgon jag och Frida, skönt var det. Sedan tog vi det bara lugnt, städade lite bland annat. Vi tänkte egentligen åkt till en lite souvenir shop men den var stängd idag så kanske vi åker dit en annan dag. I eftermiddasgs sedan så ...

Nu är snart min tid i Indien slut, och jag personligen kan inte längre ta emot sponsorpengar. Detta pågrund av att det tar lite tid innan man vet vad man kan lägga pengarna på och sedan tar det tid att verkställa. Däremot så kan man fortfarande spons...

  Inlägg med många bilder! :)     Det arbetar ett par på skolan som bor precis intill, deras hund har fått valpar och en dag fick vi se dessa sötnosar.               Påvägen till och från skolan så stannade vi också en d...